Varannan tugga är importerad

När det gäller spannmål, sockerbetor, morötter, ägg och mejeriråvaror står vi ganska bra på egna ben. Men för att klara behovet av frukt, grönsaker och i stort sett alla sorters kött kompletteras den inhemska produktionen idag med import.

Det är inte bara mat vi importerar, för att kunna driva våra lantbruk importerar vi också energi, foder, bränsle, växtskyddsmedel, utsäde och reservdelar.

Varför självförsörjning?

Med en högre grad av självförsörjning klarar sig Sverige bättre vid en kris. Även i lugnare tider kan en hög självförsörjningsgrad skapa utrymme för mer hållbar produktion, det gör att du som konsument får tillgång till bra och klimatsmarta livsmedel. Dessutom skapar det förutsättningar för ökad export samtidigt som det säkrar arbetstillfällen inom de gröna näringarna.

Stor potential till ökad livsmedelsproduktion

I Sverige finns idag cirka 600 000 hektar obrukad åkermark som skulle kunna odlas. Förutom land har vi både den kunskap och den nya teknik som krävs för att öka den svenska livsmedelsproduktionen. Energismarta växthus kan ge tomat- och gurkodlingen en skjuts, nya spännande grödor och växtbaserade proteiner kan utvecklas och mer betor, rotfrukter och potatis kan odlas på många platser i Sverige. På alla platser där det finns spannmålsodling kan man föda upp mer gris, kyckling och producera mer ägg. På vissa platser är det svårt att få något annat än gräs att växa, där kan kor, får och lamm istället omvandla gräset till kött och mjölk.

Med rätt politiska beslut och konsumenter som driver i rätt riktning kan Sverige gå från 50 procent i självförsörjning till hela 80 procent. Sveriges lantbrukare står redo att växla upp.