Sveriges bönder

Trettio Plus Trevar

Håller det? 

Tillsammans med poddtrion Trettio plus trevar har LRF bjudit in till samtal om hållbarhet. Klara Doktorow, Sofi Fahrman och Tove Norström har via sin podd och sociala medier samlat in frågor från lyssnare och följare. Dessa frågor besvarades av LRFs hållbarhetsexpert Jens Berggren i en livesändning på Instagram som även spelades in och hittas nedan.  

Alla frågor som har kommit in kommer också att besvaras i text längre ner på sidan som uppdateras löpande.  

Matsvinn?  

Det är såklart olika beroende på vad det är men i det stora hela så är rådet att lukta och smaka, mycket håller längre än du tror 😊   

Eko?   

Frågor om ekologiskt vs ”konventionellt” är väldigt svåra att besvara på annat sätt än ”det beror på”. En av de största utmaningarna är att varken ekologiskt produktion och särskilt inte ”konventionellt” är enhetliga grupper. Väldigt generellt kan man säga att ekologisk i allmänhet har bättre miljöprestanda per hektar medan den konventionella produktionen, som ofta producerar mer produkt per ytenhet, har bättre prestanda per kg eller liter. Det verkar också som att ekologiskt är bättre för den biologiska mångfalden, men detta kan också bero på den biologiska mångfalden gynnas av en mångfald av bönder som gör saker på lite olika sätt. Det går absolut att kombinera ekologiskt och konventionellt på en och samma gård. Det finns också olika märkningar av både ekologiskt och konventionellt som tar upp lite olika saker, t.ex. tar den svenska EKO-märkningen KRAV hänsyn till arbetsmiljö vilket saknas i EUs regelverk för eko-märkning.  

Äta i säsong

Det enkla svaret är väl att inte låta sig förledas av de tropiska locktonerna! 😉 Jag tycker verkligen inte att det är svårt att äta frukt och grönt i säsong, det svåra börjar när säsongen är över och det bara finns skrumpna äpplen och sladdriga morötter kvar. (Tipset för morötter, liksom för andra rotfrukter, är att lägga dem i kallt vatten över natten så piggnar de till!) Vissa frukter och grönsaker funkar riktigt bra att lagra vilket kan förlänga säsongen. Sen går det ju att torka, sylta, safta, frysa och lägga in. I värsta fall får man påminna sig om att 97% av den insekticidanvändning [https://www.prince-project.se/publications/slutrapporten/]som den svenska konsumtionen orsakar kommer via importen – då brukar det gå lättare att välja svenskproducerat!  

Odla i Sverige?  

Det här med vad man bör äta och inte är en väldigt personlig fråga och hänger ihop med smak, identitet, kultur, livsstil och mycket annat varför det är svårt att ge några enkla självklara svar. En hållbar kost är den du orkar hålla fast vid över tid och då får den nog inte innehålla för stora uppoffringar. I många fall är det viktigare att höja lägstanivån snarare än att lyfta toppen. För de som orkar och har ett specialintresse är det jättebra att läsa på, kolla innehållsförteckningar, certifieringar, ursprungsland och odlingsmetod medan andra bara vill ha en enkel tumregel. Den bästa tumregeln jag känner till och som jag ofta hör från livsmedelsforskare är ”Välj svenskt!”   

Det verkar inte vara så att storleken på gården spelar någon avgörande roll för miljö- eller klimatprestanda, stora gårdar kan dra nytta av sin storlek till att bättra på effektiviteten medan mindre gårdar kanske kan finjustera och anpassa detaljerna bättre.   

Eftersom LRF har medlemmar inom så gott som alla verksamheter som bygger på att förvalta fotosyntesen ser vi inte någon som helst konkurrens från veggo producenter som ju också är medlemmar utan tvärt om hur nära de olika delarna av jord- och skogsbruk sitter samman och bygger på varandra. Detta är system som utvecklats i samverkan mellan människor och natur under tusentals år och som kräver ganska stor varsamhet och förståelse för att en justering på ett ställe kan få konsekvenser på ett helt annat.   

Vilka växter som passar var beror på många olika faktorer. Enkelt uttryckt behöver växter längre norrut kunna hantera att solen lyser nästan dygnet runt och tåla högre risk för frost under en kortare sommar. Detta gör att man gärna odlar gräs och håller djur längre norrut. På öarna i öster hjälper havet till att hålla höstarna varmare vilket gör att man där ofta lyckas bättre med grödor som tar lång tid på sig att mogna, så som bönor och andra baljväxter. På våra slättland i Skåne, Götaländerna och i Mälardalen passar markerna och klimatet utmärkt för att odla spannmål och grönsaker.  

Vi kommer nog att ganska snart behöva öka vår försörjningstrygghet då prognoserna för klimatförändringen tyder på att vi klarar oss relativt bra medan resten av Europa, för att inte tala om övriga världen står inför stora utmaningar. Det räcker inte heller med att bara förse oss med mat, utan vi måste ju tillfredsställa alla våra behov och önskningar på hållbart och därmed förnybart sätt och då är det fotosyntesen som gäller!   

Animaliska produkter? 

Det vore mycket enklare om det gick att dra en tydlig, fast och lättfattligt rågång mellan vegetabiliska och animaliska produkter, men det gör det tyvärr inte riktigt ur hållbarhetssynpunkt. Så det här svaret blir lite långt, sorry! 

Våra växter använder solljus till att binda koldioxid och vatten till socker. Detta socker byggs sen av växten om till en massa andra kolhydrater, proteiner, fetter, vitaminer, enzymer och så vidare. Vissa av dessa växtbeståndsdelar, huvudsakligen de som sitter i frön, frukter eller rotknölar, kan vi människor äta direkt eller efter viss tillagning. Andra delar så som blad, strån, stammar och ”vanliga” rötter kan vi såklart tugga på, men vårt matsmältningssystem får inte ut speciellt mycket energi eller näring från dem. Dock finns det djur som utan problem kan livnära sig på blad och strån, t.ex. hästar och kor. Deras matsmältningssystem ser dock väldigt olika ut. Kossorna är idisslare och har flera magar där gräset åker upp och ner och tuggas om. Detta gör kossan för att speciella mikroorganismer som trivs i den syrefria miljön i en av kossans magar ska hjälpa till att bryta ner ett verkligt tufft växtmaterial som kallas cellulosa. Hästar (och elefanter och t.ex. koalor) är istället så kallade ”tjocktarmsjäsare” där cellulosan bryts ner längre bak i matsmältningssystemet. Skillnaden är att idisslarna får ut mycket mera energi av den cellulosa de sätter i sig, men tyvärr också att en liten del av det djuret äter omvandlas till växthusgasen metan av mikroorganismerna. 

Problemet med metan är att det är en kraftig växthusgas. Den är dock ganska kortlivad i atmosfären, så efter något årtionde bryts den ner till koldioxid och vatten igen vilket sluter detta kretslopp. Här finns en stor skillnad mot fossilindustrins utsläpp av metan som ju inte bara är nästan dubbelt så stort som det från idisslarna utan ju också fortsätter att öka på uppvärmningen även efter det brutits ner till koldioxid efter som det ökar mängden i atmosfären. 

Det är faktiskt också så, vilket ofta ännu inte tas med i livscykelanalyserna, att de där gräsmarkerna som används för beten och för att ta vinterfoder faktiskt binder en hel del kol  nere i marken där den lagras ganska stabilt. En grov uppskattning är att denna kolinlagring kan motsvara runt 20 procent av en djurgårds klimatutsläpp. 

Så, idisslarna äter sånt vi inte kan. Eftersom de också har blivit en del av våra ekosystem under de tusentals år som de funnits här är det väldigt många av arterna och livet runt omkring oss som är beroende av de livsmiljöer som mularna skapar när de mumsar runt. Det är därför en svensk beteshage kan innehålla lika många arter per kvadratmeter som en tropisk regnskog. 

En annan sak med korna, som hänger ihop med att de funnits här rätt länge, är att deras utsläpp inte har ökat. Tvärt om så har antalet idisslare i Sverige halverats på mindre än hundra år samtidigt som de försörjer en mycket större befolkning med mycket mer mjölkprodukter och kött per person och år. Denna enorma ökning i klimateffektivitet, som gör att svenskt nötkött i genomsnitt bara har en tredjedel så stor klimatpåverkan som det globala genomsnittsköttet, har som till och med kommit som effekt av och inte på bekostnad av djurvälfärd och antibiotika användning. Djur som äter bra och mår bra producerar och växter också bra med låga utsläpp och lite svinn. Det finns dock en sak som komplicerar denna bild: djur som växer snabbt och inte lägger energi på att röra sig kommer inte hinna rapa ut så mycket metan innan de bli slaktmogna. Detta innebär att djur som går ute och betar och kan bidra till bättre biologisk mångfald kommer samtidigt ha högre klimatbelastning. Visst har jag nämnt att detta är rätt knepigt! 

OK tänker några av er, idisslarna låter oss nyttja marker som annars inte bidrar till livsmedelsproduktionen och kan göra under för den biologiska mångfalden – men det gäller ju inte för grisarna och hönsen. Helt riktigt, grisar och höns är så kallat ”enkelmagade” djur som precis som oss människor inte kan leva på en gräsdiet. Men de bidrar faktiskt till livsmedelsproduktionen ändå. Ett ”bekymmer” är att man förlorar en hel del energi, eller kilokalorier som det brukar heta när man pratar mat, när t.ex. spannmål först bryts ner av grisar eller höns för att sen byggas upp till muskler, fett eller ägg. Men det många missar i denna diskussion är att det foder vi ger till djur är sådant som vi människor inte vill ha. Ungefär 20% av allt spannmål som odlas i Sverige lyckas nå så hög kvalitet att det blir så kallad kvarnråvara och mals till mjöl som sedan blir bröd, pasta, flingor, kakor, o.s.v. Runt 70% blir inte riktigt så bra som vi skulle vilja ha det vilket kan bero på att vädret inte riktigt spelade med, en kall eller torr vår, en het eller blöt sommar kan ställa till det men också att bonden inte riktigt lyckades se till att plantorna fick tillräckligt bra förutsättningar. Detta kan bero på konkurrens av andra växter, det vi brukar kalla ogräs, men också t.ex. på för lite eller för mycket gödning. Dessa grödor blir foder till grisar och höns men också så kallat kraftfoder till idisslare för att få dem att växa snabbare och producera bättre. De sista tio procenten av spannmålsskörden är av så dålig kvalitet att den inte duger till foder. Det kan bero på att den blivit angripen av mögel eller på annat sätt ramlat utanför livsmedelskedjan. Detta innebär dock inte att den inte kan komma till nytta. Det funkar ofta utmärkt att mata mikroorganismer som jästsvampar eller metanogener med denna fraktion. Jästen omvandlar stärkelsen och sockret till alkohol som kan användas i kemisk industri eller som biobränsle. Metanogener är såna där organismer som bor i idisslares magar och omvandlar växtmaterial till metangas. Metan är faktiskt ett annat ord för biogas vilket är en icke-fossil form av naturgas som kan användas till att producera el, driva fordon och gasspisar. När biogasen eldas upp eller bryts ner blir den vatten och koldioxid. Eftersom koldioxiden en gång bands av bondens grödor bidrar den inte till den globala uppvärmningen (vilket den fossila naturgasen tyvärr gör). De rester som blir kvar efter att mikroorganismerna gjort sitt innehåller precis som djurens gödsel en massa näringsämnen som kan föras tillbaka till jordbruket för att på nytt hjälpa växterna att växa. 

Av den långa drapan ovan förstår ni att det är väldigt svårt att svara på vad som är bäst ur ”miljösynpunkt”. Det beror vilken miljöfråga man menar: klimat, biologisk mångfald, föroreningar, vattenanvändning, o.s.v. Det beror också helt på hur det vegetariska eller animaliska har producerats och på om man tittar på det per kilogram, per energiinnehåll, per proteininnehåll eller på något annat sätt. Det är har någonstans det börjar bli riktigt svårt! Det är också här jag kommit fram till att personliga preferenser, önskningar, smak och känsla börjar bli minst lika viktigt. För mat handlar inte bara om överlevnad utan om så mycket mer som är viktigt för de allra flesta människor. Visst kan man komma med generella råd som att vi i genomsnitt skulle må bra av att äta mer frukt, grönt och fullkorn – men just du som läser detta kanske redan äter långt mer fibrer än genomsnittssvensken. Det är nog till och med troligt att du gör det för annars skulle du aldrig vara så intresserad av mat att du orkade läsa ända hit! 😉 

Nu gör jag ett försök till korta svar på era frågor: