Så påverkar kriget i Ukraina svensk livsmedelsproduktion

Vår livsmedelsproduktion är en väsentlig del av vårt totalförsvar och vår beredskap. Så hur påverkas livsmedelsproduktionen, matpriserna och vår självförsörjning av kriget?

Här nedan svarar vi på 16 av de vanligaste frågorna om krigets påverkan på svensk livsmedelsproduktion.

• Vilka kostnader är det som stiger för bönder till följd av kriget i Ukraina?

Framför allt fyra kostnadsslag har skjutit i höjden i och med kriget. Det gäller priserna på diesel, gödning, elektricitet och proteinfoder. Spannmål till foder har också ökat kraftigt i pris, vilket även blir en intäkt för svenska växtodlare. Men utan dieseln rullar inte traktorn (även om ambitionen hos många är att byta till andra alternativ när ett större utbud finns tillgängligt), utan gödning växer det inte på åkrarna, utan elektricitet fungerar inte mjölkmaskiner och annan utrustning och utan proteinfoder har djuren ingen mat. Det handlar alltså om väldigt viktiga insatsvaror för svenskt jordbruk. Utan dem kan bönderna inte producera någon mat.

• Ukraina kallas väl för Europas kornbod – hur påverkar det oss i Sverige?

Det stämmer att Ukraina kallas Europas kornbod. Ukraina har exporterat stora mängder spannmål. Tillsammans med Ryssland exporterar Ukraina cirka 30 procent av världens spannmålsproduktion. När en så stor andel av världens spannmålsproduktion faller bort från marknaden blir konsekvenserna stora. De som drabbas hårdast i Sverige av bortfallet är de bönder som använder mycket spannmål i sitt foder, det vill säga djurbönder.

• Vilka bönder drabbas hårdast av krisen?

Bönder med djur. Exempelvis berättar nu Sveriges grisbönder att de gör stora förluster på varje djur som skickas till slakt. För enskilda bönder kan det handla om hundratusentals kronor i förluster. Det säger sig själv att det inte går att driva en sådan verksamhet i längden.

• Hur svår är situationen egentligen för Sveriges bönder?

Det är en extremt svår situation. Många bönder går i detta nu igenom sina kalkyler och funderar på om de klarar av att hålla sin verksamhet vid liv ett tag till, eller om de ska lägga ner. Om de inte kompenseras för kostnadsökningar kommer många lantbruk att avvecklas, vilket i sin tur resulterar i en sämre livsmedelsförsörjning.

• Finns det risk för att matpriserna kommer att stiga framöver?

Ja, priserna kommer med all sannolikhet att stiga. Någon måste betala för stigande kostnader på insatsvaror: bonden, handeln, konsumenten eller staten. Just nu står bonden med nästan hela kostnadsökningen, vilket inte kommer fungera i längden. I så fall kommer fler lantbruk avvecklas. En del av kostnadsökningarna kommer därför handeln behöva ta ut på konsumenten, genom högre priser på mat. Men för att lindra effekterna av krisen – både för bonden och konsumenten – är det rimligt att staten går in och täcker upp en del av kostnaden.

• Matpriserna är ju redan ganska höga, så bönderna tjänar väl ganska bra sedan tidigare?

Bonden tjänar ungefär 20 öre på varje krona som vi konsumenter lägger på svensk mat. 80 procent av intäkten hamnar i andras fickor. De kostnadsökningar som nu landar i böndernas knä drabbar en bransch som redan är hårt pressad och som lever med små marginaler. Och svenska hushåll lägger i dagsläget bara knappt 15 procent av inkomsten på mat.

• Finns det risk för att det blir tomt på hyllorna i butiker?

Det beror till stor del på hur vi agerar nu. Problemen kommer bli synliga först till hösten och vintern. Om bönder inte kompenseras för sina kostnadsökningar nu kommer många minska sin produktion av mat. Det finns dessutom en risk för brist på foder och gödning, vilket ytterligare förvärrar situationen. Allt detta leder till att utbudet på mat blir mindre än efterfrågan, vilket i sin tur leder till ett underskott på livsmedel framöver. Vi kan sannolikt räkna med mindre kött och ägg på hyllorna senare i år, eftersom krisen slår hårt mot just djurbönder.

•  Vad händer om svenska bönder minskar eller avvecklar sin produktion?

På kort sikt kommer vi få problem med livsmedelsförsörjningen till hösten och vintern. Men vi kommer dessutom orsaka mer långtgående skador genom nedlagda lantbruk. Då kommer vi tvingas att importera mer mat. En högre andel importerad mat leder bland annat till minskad självförsörjning, färre arbetstillfällen, sämre kvalitet på maten, högre klimat- och miljöpåverkan, sämre djurhållning och igenväxta marker. I tider av kris kommer vi minska möjligheterna ytterligare att försörja vår befolkning med mat.

•  Är Sverige självförsörjande på mat i dagsläget?

Nej, det är vi inte. Varannan tugga är importerad, vilket innebär att vår självförsörjningsgrad i dagsläget ligger på cirka 50 procent. Sedan 1988 har självförsörjningsgraden minskat successivt, från 75 procent till 50 procent. Det har skapat en större sårbarhet i händelse av kris eller krig.

• Har andra länder bättre matberedskap än oss i Sverige?

Ja, Sverige har EU:s lägsta självförsörjningsgrad. Vi kan även ta de nordiska länderna som exempel. Finland har en självförsörjningsgrad på cirka 80 procent, mot Sveriges 50 procent. Danmark har en självförsörjningsgrad på 130 procent, det vill säga de producerar ett överskott som de kan exportera. Norges självförsörjningsgrad är ungefär som Sveriges, men då ska man komma ihåg att de har en betydligt mindre andel åkermark än Sverige.

• Varför är det viktigt med en hög självförsörjningsgrad?

En högre självförsörjningsgrad ger oss större möjligheter att klara av kriser och eventuella handelshinder. Det minskar vår sårbarhet och tryggar vår inhemska matberedskap, vilket är särskilt viktigt när det är oroligt i vår omvärld.

• Varför kan vi inte bara importera mer mat i ett krisläge?

Tidigare har det nog funnits en tanke om att vi alltid kommer kunna importera den mat vi själva inte producerar. Nu har det blivit tydligt att så inte är fallet. Hela Europas livsmedelsproduktion påverkas av kriget i Ukraina, vilket innebär att vi inte kan förlita oss på andra länders produktion. Vi behöver ha en stabil, svensk livsmedelsproduktion för att klara oss även i kristider.

• Skulle vi i Sverige kunna öka vår självförsörjningsgrad?

Absolut. I Sverige har vi fantastiska möjligheter att odla marken och gynnsamma förhållanden för djurhållning, med mycket betesmark och god tillgång på vatten. Beräkningar visar att det finns cirka 600 000 hektar jordbruksmark i Sverige som nyttjas väldigt extensivt eller inte alls. Vi skulle kunna öka produktionen av både grönsaker, potatis, frukt, bär, gris, kyckling, kor, får och lamm. Men det kräver att svenskt lantbruk ges rimliga förutsättningar, så att fler vill satsa.

• Finns det en politisk vilja att öka svensk livsmedelsproduktion?

Ja, 2017 antog Sveriges riksdag en nationell livsmedelsstrategi. Enligt den ska vi producera mer livsmedel i Sverige, och på ett hållbart sätt. En produktionsökning ska enligt livsmedelsstrategin även syfta till att öka vår självförsörjningsgrad och minska vår sårbarhet.

• Vad kan jag som konsument göra för att vi ska klara matkrisen?

Köp svensk mat. Att köpa svensk mat är en investering i ett hållbart, svenskt lantbruk och i vår gemensamma krisberedskap. En stor risk med stigande matpriser är att fler köper importerad mat, vilket gör att svenska bönder pressas ytterligare. I kristider behöver vi tillsammans bestämma oss för att hålla fast vid att köpa svensk mat. Priserna blir lite dyrare nu, men om stora delar av svenskt lantbruk slås ut kommer priserna bli ännu högre längre fram. Vi får se det som en investering i vår gemensamma framtid.

• Vilka fördelar finns med svensk mat?

Det finns flera fördelar med svensk mat. Sverige har EU:s bästa djurhållning och svenskt lantbruk har en låg användning av antibiotika och låga klimatutsläpp. Genom att köpa svensk mat bidrar vi alla till en bättre djurhållning, en mer hållbar produktion, lägre miljö- och klimatpåverkan, öppna landskap samt fler arbetstillfällen i Sverige. Långsiktigt bidrar vi även till en högre självförsörjningsgrad, vilket minskar vår sårbarhet i händelse av kris eller krig,