Krönikör, bonden Paulina Westerlund
Följ Paulina på Instagram ”Mitt liv som bonde”
Mat och vatten behöver vi alla, rika som fattiga. Länge har vi levt i lyxen att kunna ta maten för givet, att allt alltid finns i mataffären när jag blir sugen. Tror vi i alla fall.
Men om världens gränser stänger, vad händer då? Jo hör och häpna – det blir kris! Kanske kommer det lite som en chock? Att maten kommer att bli dyrare och att det till och med inte kommer att finnas allt man är van vid. Och vet ni, så blir det när man inte tagit hand om det mest basala i samhället, utan tagit det för givet.
Politikerna säger – Odla mer!
Ja, visst skulle vi kunna göra det. I alla fall de som klarar hålla huvudet ovanför vattenytan, för det är många som kippar efter andan just nu. ”Odla mer!” säger man samtidigt som många just nu är på väg att kasta in handduken. Duktiga företagare som kämpat länge för att kunna betala räkningarna möts nu av skenande priser på saker som de måste ha för att kunna odla och ge djuren mat, och till slut tar det stopp. Till vilken nytta? Det måste till någonting NU.
Det hjälper inte att säga till oss att vi ska odla mer, vi bönder måste ha de ekonomiska förutsättningarna för att göra det också. Det handlar trots allt om tryggheten att ha mat till sitt folk, det handlar om att kunna sätta mat på bordet till sin familj.
Krig ställer till med mycket osäkerhet. Även om vi klarar oss från bomber så kan även matbrist snabbt leda till panik. Och när det mest basala inte finns hos ett folk som aldrig ens reflekterat på hur maten kommer till bordet, ja då är vi risigt ute. Men det fina är att vi alla kan hjälpas åt och bidra till tryggheten, både du och jag.
Rädda bonden säger en del, ge bönderna bidrag säger andra – Rädda och investera i VÅR ALLAS mat säger jag.
Konsument, gör det du kan – Välj svenskt i butik även när priserna går upp, det är en investering i vår allas framtid.
